Hos ICA-handlaren

Handlade hos min ICA-handlare en sen kväll i veckan. Då inträffade följande härliga incident. Jag står och väljer pålägg. Bredvid jobbar en tjej med att fylla på varor i hyllan. Trodde jag alltså.

Jag: Hej!

ICA-anställd: Hej!

ICA-anställd: Vet du vad jag tänkte på i tisdags klockan halv fem på morgonen?

Jag: . . . Ö, nä det vet jag inte.

(ska ju sägas att jag redan nu antar att tjejen gått en kurs hos mig, men eftersom jag omöjligt kan känna igen alla kursdeltagare, känns det hela väldigt surrealistiskt)

ICA-anställd: Jo, jag tappade locket till leverpastejen ned i en blomkruka och precis när jag skulle sätta på locket dök din röst upp i mitt huvud, om hur mycket bakterier som jord innehåller. Så jag tog en plastpåse istället.

ICA-anställd: Klockan halv fem på morgonen. Är inte det helt sjukt.

Jag: Jo verkligen. Jag beklagar verkligen de men du dragit på dig på grund av utbildningen med mig (säger jag med ironi i rösten, trodde jag).

ICA-anställd: Nej, nej det är ju bara roligt. Och vet du vad jag gör nu?

Jag: Nej, inte riktigt.

ICA-anställd: jag sorterar ut de med utgånget bäst före datum.

Jag: Så bra. Nä nu ska jag handla vidare. Ha de så gott.

Gick hem med en skön känsla av surrealism och glädje i skön samexistens.