Ont

Mina två värsta ögonblick som föreläsare:

1.
Efter en enklare operation skulle jag två dagar senare utföra en föreläsning i Stockholm. Natten innan på hotellrummet hade jag så ont att jag fick max tre timmars sömn. Under själva föreläsningen gjorde det till och från så ont att jag fick hålla mig i en stol för att inte ramla omkull i en hög på golvet.

Några dagar senare fick jag ett mail från en av kursdeltagarna som hade en följdfråga. Då frågade jag henne om det inte hade märkts att jag led av smärtor under kursdagen. Hon svarade att så inte var fallet utan att kursen var mycket bra.

2.
En öppen kurs i en större svensk stad. En bit in i föreläsningen då jag känner att gruppen börjar bli trygg och frågorna haglar över mig. Precis så som jag vill ha det. Då reser sig en man upp. Högröd i ansiktet dunkar han upprepande gånger näven i bordet och skäller ut mig efter noter. Saliven sprutar ur käften. För ett tag verkar det som han är på väg fram för att ge mig en käftsmäll.

Han är upprörd över hur livsmedelslagstiftningen är skriven och detta är mitt fel. Till slut sätter han sig ned och jag kan fortsätta. Behöver jag nämna att det tog ett lite tag att få tillbaka den sköna feelingen i rummet. Lagom till att den är tillbaka kör upprorsmakaren igång igen. Nu blir jag inte så överrumplad. Därför avbryter jag, förklarar var utgången finns och om hygienkursen som är frivillig inte är till belåtenhet betalas kursavgiften självfallet tillbaka. En stunds spänd tystnad. Han sätter sig åter ned.

Vid lunch sätter jag mig självfallet bredvid upprorsmakaren och vi för ett mycket bra samtal. När hygienkursen är slut kommer han fram och tackar mig i hand och ber om ursäkt för sitt tidigare utbrott.

Nästa inlägg blir om mina två bästa ögonblick som föreläsare. Nu har jag visserligen flera tusen fina minnen på lager. Lika många fina minnen som kursdeltagare, faktiskt. Men jag ska försöka välja ut de två bästa.