Trauma på 7-eleven

Själva bloggandet – har jag förstått – går ut på att framhäva sig själv i första hand, sina kläder i andra hand och sina prylar i tredje hand.

I morses begav jag mig till 7-eleven som ligger två trappor och fem minuter bort. Sedvanligt hade jag upptäckt att det saknades några varor i kylen för en fulländad frukost. Mycket kan jag vara utan men mjölk till kaffet är ett måste.

Framför mig i kön på 7-eleven stod en engelskspråkig herre, uppenbart stressad och försökte betala med en femhundring. Naturligtvis omöjligt då klockan var sju och ingen växel fanns i kassan. Språkförbistring uppstod mellan den unga kassörskan och mannen. Så jag rycket in och förklarade att dom kanske har växel på ICA som ligger två kvarter bort. Under själva språkförbistringen hade jag kollat upp om jag själv hade växel vilket inte var fallet. Mannen gav sig kvickt och med snabba ben iväg och jag kunde inhandla min mjölk.

Precis när jag inhandlat min mjölk kom jag på att ICA är stängt. Således sprang jag ikapp mannen och erbjöd honom att följa med mig till bankomaten som ligger precis bredvid 7-eleven. På vägen tillbaka mot 7-eleven och bankomaten utbytte vi artighetsfraser. Det visade sig att han var från Mexico och skulle jobba här ett år med design inom Volvo Cars. När vi hade växlat tog han min hand, presenterade sig, såg mig i djupt i ögonen, tackade mig och förtäljde att denna goda gärning kommer han aldrig att glömma.

Jag svarade ”You are wellcome” och förundrades över det religiösa han hade i sin blick. Vad tusan kan vara så viktigt att inhandla på 7-eleven klockan sju på morgonen, undrade jag. Min nyfikenhet gjorde att jag på avstånd stannade kvar och rent av spionerade. Designern från Mexico kom ut med en kopp kaffe. Fenomen som dessa kan bara koffeinberoende människor förstå sig på. Jag förstår honom fullt ut.