2010-03-20

Några tankar om Landet Brunsås, del: 7

Alldeles lysande var teorin om att vi i ett av de tryggaste av samhällen letar efter faror. I detta fallet faror med maten, faror som oftast är väldigt små eller inte finns alls.

Märkligast var kravet på en snuskigare mathantering. På inget sätt kan tolkningen bli annorlunda när det i programmet framförs kritik mot en hög och god livsmedelshygien.

Bäst var Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, Anna Sjögren, dietist och Richard Tellström, måltidsforskaren som alla har bildning inom det ämne de uttalar sig inom. Det är substans och fakta bakom deras uttalanden. De lyckas med bedriften att inte blanda in sina egna värderingar utan lämnar detta öppet till oss tv-tittare.

Sämst var presentationen av en rad kända matmyter som om de vore sanningar. Detta har varit en av få röda trådar genom programserien. Kvalificerar sig Landet Brunsås in till priset som "Årets Förvillare 2009” som delas ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Enligt SVT:s hemsida ska programmet: ”…leta ...efter svaren i vår egen kulturhistoria, i omvärldens influenser och i trenderna som påverkar vad vi ställer fram på middagsbordet.” Ursäkta, men med ambitioner som dessa får man ta mig tusan göra en research djupare än en vattenpuss.

Finns inte tillräckligt med utrymme för att här i detalj gå in på alla felaktigheter som presenterats genom programseriens gång. SVT får själva ta ansvar över den bruna sörja av lögner som de spridit över landet likt en gödselspridare.

Mest motarbetad är eliten som i mångt och mycket styrt innehållet i Landet Brunsås, de så kallade mattalibanerna, som okritiskt tillåts driva debatten. Detta då de konsekvent motarbetar sig själva. Syftet är förstås gott då vi alla vill ha ännu godare, nyttigare och säkrare mat. För att åstadkomma detta i realiteten finns en faktor som är viktigare än alla andra tillsammans. Yrkesstoltheten hos dem som dagligen jobbar med mat.

Som professionell föreläsare har jag fått bevittna hur yrkesstolthet hos dem som jobbar inom livsmedelsbranschen (butik, industri, restaurang) fått sig en ordentlig törn. För mig beskrivs det enstämmigt hur de ytterst motvilligt blivit försedda med en fuskstämpel i pannan. Många gånger undviker de att berätta för sin omgivning att de jobbar med mat då detta upplevs som ”skämmigt”.

Det borde självfallet vara precis tvärtom. De som varje dag har som jobb att förse oss med god, näringsrik och säker mat är våra HJÄLTAR. Der gör ett FANTASTISKT jobb.

Yrkesstolthet är något som kommer inifrån, som byggs upp genom hög kompetens, lång erfarenhet, om hur omvärlden värderar och ser på yrket. I böcker och tidningar skrivs det spaltmeter om hur dessa hjältar medvetet skulle fuska, trixa med maten och rent av jävlas med oss konsumenter.

Således ser mattalibanerna till att de med hög kompetens byter yrke, ungdomarna söker sig till andra branscher, kompetensen inom hela livsmedelsbranschen urlakas . Självfallet leder detta till sämre mat för oss alla, så väl på restaurang som i hyllorna i butik.

Kanske var det därför ordet mattaliban myntades. Deras metoder, den oresonliga tonen, okunskapen, fundamentalismen, det hårda språkbruket, motverkar deras egna syften. Skämmes.

Lämna gärna en kommentar HÄR.

Nedan länkar till artiklar inom samma ämne:

Sluta hacka på snabbmaten!

Vi blir blåsta av tillsatsjakten

Lämna min korv i fred

Varierad kost viktigare än hemlagad

Så blir du lurad av ”hemlige kocken”

Jakten på E-nummer är överdriven

Brunsåsarna visar på förakt

Omöjligt och meningslöst att slå fast det "äkta"

Mats-Eric Nilsson - ”äkta varans" självutnämnde über-profet och korsfarare

Mats-Eric Nilssons kritik - moraliserande matsnobbism

Äkta Vara sågas av Sverker Olofsson i Plus

Avlivning av matmyter

Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, troligen sa det ar

David sa...

Hej Hygienkonsulten!

Intressant att du tar upp ämnet yrkesstolthet. Jag ser fram emot en intressant diskussion kring hur vi ska få till stånd en sådan hos de som arbetar med livsmedel.

Jag jobbar på en ingenjörsbyrå. Här har vi yrkesstolthet. Som en del av denna yrkesstolthet ingår att vi anser oss göra ett bättre jobb än amatörer hemma vid köksbordet.

Så ser det inte ut i livsmedelsindustrin idag. Jag lovar att jag hemma i köket kan laga bättre versioner än 100% av de färdigrätter som finns på Hemköp. Vidare vågar jag tillstå att jag kan laga bättre versioner av maten på 90% av de lunchrestauranger som finns i min stad. Jag gör det dessutom till en mycket lägre kostnad.

Här är det livsmedelsindustrin som bör skämmas och ta sig i kragen. Man kan börja med att välja lämpliga rätter. Kött, potatis och brunsås lämpar sig mycket dåligt att massproducera och frysa. Lär av pizzabagarna, de har hittat en maträtt som kan lagas "från scratch" åt varje gäst efter dennes önskemål, på 15 minuter. Rätten säljs sedan för 50 kr och pizzabagaren gör vinst. Därmed inte sagt att det inte kan vara si och så med råvarorna ("pizzaskinka"!), eller att pizza skulle vara särdeles nyttigt.

Här behövs innovation! Det är pinsamt att de största kulinariska innovationerna som till exempel mögelosten, rökningen och brödjäsningen alla kom till _innan_ livsmedelsbranschen industrialiserades. Vad har vi fått sen dess? Vakuumförpackning och köttklister?

Det är förresten en intressant fråga i sammanhanget: antag att vi aldrig haft mögelostar. Någon upptäcker processen för deras framställning. Skulle en hygienkonsult godkänna den för kommersiell försäljning?

För övrigt tänker jag inte följa fler länkar till den förkastliga skvallerpressen. För jag är även mediataliban ;-)

Joakim sa...

David: Grattis, du verkar vara en duktig kock. Nu har inte alla andra samma förmån att vara lika duktiga eller ens intresserade av matlagning som du verkar vara.

Dina liksom andras matvanor får för mig se ut precis hur som helst.

Visst är mögelost helt okey. Det äter jag själv mer än gärna.

Ha De Gott / Joakim

David sa...

Joakim: Väl duckat :-)