2010-02-25

Mina ticks

Alla som sett Stefan Holm, höjdhopparen ni vet, kan börja undra om han driver med oss strax innan han ska nå nya höjder. Så förhåller det sig inte utan det är hans ticks som bland annat består i att spotta tre gånger.

I veckan kom jag på mig själv med mina egna små ticks. Eller ticks och ticks kanske mer som en liten ritual innan föreläsningen startar. I denna ritual ingår det turligt nog inget spottande.

Först och främst ser jag alltid till att vara ute i god tid. Ja, nästan i löjligt god tid enligt vissa konferensansvariga som jag genom åren hunnit bekanta mig med. Lite skön känsla det där när konferensansvarig hälsar mig välkommen med tilltalsnamn och undrar hur det har varit sedan senast. Därefter brukar det bli något i stil med: ”Ute i god tid som vanligt”. Och jag svarar alltid: ”Jo, man vet ju aldrig det där med tekniken om den ska fungera idag eller inte”.

När så jag belägrar själva konferensrummet tillsammans med konferensansvarig brukar hon dra brandregler, vad vi får för mat och fika, samt lite tider och sådär. Jag är i denna stund en synnerligen otacksam lyssnare för under själva genomgången har jag fullt upp med att kolla upp fem saker vilka är:

1. Finns projektor och förlängningssladdar?
2. Finns det två fulla blädderblock?
3. Whiteboard med minst fem fungerande pennor i olika färger?
4. Är det möblerat på rätt sätt?
5. Finns vatten, frukt, och arbetsmaterial till kursdeltagarna på plats?

Nu undra kanske ni varför jag måste kolla detta under hennes viktiga genomgång? Jo, för om nu något saknas finns min enda chans att förtälja detta innan hon springer iväg till nästa föreläsare. Därefter brukar det vara svårt att få gehör, i synnerhet på morgonen.

När jag blivit ensam fortsätter ritualen med att kolla upp om tekniken fungerar. För gör den inte detta har vaktis en timme på sig att ordna saken. (en gång fick de inte igång projektorn under en hel dag men om detta kommer ett speciellt blogginlägg). Därefter möblerar jag om eftersom jag vill ha det på mitt vis. Ibland måste jag göra om hela rummet. Lite "Extreme Makeover" -känsla över det hela. Det är någon slags trygghetsgrej skulle jag tro. Dessutom. Möblerar man rätt ökar chanserna till kontakt med varje enskild kursdeltagare.

När allt det praktiska är klart sätter jag mig ned, häller upp ett glas mineralvatten, tar en klunk, djupandas, sluter ögonen, går igenom utbildningen i huvudet och tänker hemliga positiva tankar för att samla energi. När jag är redo brukar de första kursdeltagarna anlända. Då hämtar jag en kopp kaffe som jag lagom hinner dricka upp under småprat. Alla är samlade. Nu. Kör. Vi.

2 kommentarer:

Tommy sa...

En gång när jag skulle hålla kurs så hade kunden sett till att alla deltagare var där i god tid. En halvtimme innan mitt tåg ens kom fram. Det innebar att när jag kom i konferensrummet så satt alla och väntade medan jag tog av mig jackan, riggade dator osv. Det hade varit skönt om det hade varit tvärtom, att det var jag som var först.

Tommy

Joakim sa...

Tommy: En kommunikationsmiss som du som leverantör får ta på dig. Fast jag förstår mer än väl det jobbiga läget för dig.

Ha De Gott / Joakim